Vardagsskogsvistelse

Som jag tidigare skrivit finns det officiella terapiskogar i t ex Japan dit miljoner människor varje år går för att varva ner och balansera sin vardag. Men självklart behöver du och jag inte vänta på att det ordnas officiella svenska skogsbadplatser, terapiskogar och receptförskrivningar. En poäng med att använda naturen för att gå ner i varv är att det är så enkelt. Egentligen kan vilken skogsvistelse som helst kallas ett skogsbad. Oavsett vad man gör där – motionerar, plockar lingon, cyklar till jobbet – påverkas man av naturens avstressande effekter.
Vill man göra vistelsen extra avstressande – à la shinrin-yoku – gäller det att hitta ett skogsområde där man kan vara någorlunda ostörd och avsätta några timmars tid. Sedan sitter eller står man still, ligger ner eller strosar sakta omkring med vidöppna sinnen. Man försöker släppa alla vardagstankar och låta sinnena fånga upp det som kommer; dofterna, ljuden, ljuset, formerna. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpper man dem så snart man märker det och går tillbaka till sinnesupplevelserna. Sådär håller man på tills kropp och sinne har impregnerats med lugnande skogsatmosfär.

Träna din skogsvana

Vi vet mycket väl att alla människor inte tilltalas av tanken på att gå ut i skogen, speciellt inte på egen hand. Även om vi alla har en naturmänniskas gener formas vi också av kultur, uppväxt och vanor. Många känner sig som inbitna stadsbor snarare än som naturbarn. Det kan därför krävas mer eller mindre träning för att bli en skogsbadare. Men potentialen finns hos oss alla. Även den som är ovan eller lite rädd kan ta del av grönskans och skogens lugnande, stärkande och läkande effekter, det gäller bara att lägga naturvistelsen på rätt nivå från början. Börja i närmaste stadspark, inte i Sareks nationalpark.

Balansera den teknologiska vardagen med naturvistelse

Att bejaka naturen som ett sätt att hålla balansen i vardagen innebär inte att man säger nej till ett modernt liv. Mer än halva världsbefolkningen bor numera i städer, och fler lär det bli. Många spenderar en stor del av sitt liv framför bildskärmar. Så är det. Inget ont i det, bara man är medveten om att ju mer högteknologisk ens tillvaro blir, desto viktigare blir det att också ge plats för sådant som kan fungera som en motvikt. Det är inget fel att livet snurrar fort ibland, bara det också med jämna mellanrum saktar in ordentligt så att man kan andas ut och återknyta kontakten med sig själv. Ju mer på man är, desto mer av måste man också tillåta sig att vara.
Digitaliseringen av tillvaron gör alltså inte naturen mindre viktig. Tvärtom.
Vi behöver våra skogar till mer än att göra papper och bygga hus. Vi behöver dem som en del av vårt kollektiva immunförsvar mot stress. Skogarna kring tätorterna är särskilt viktiga, eftersom de kan ge grönska och avslappning åt många människor mitt i deras vardag: på lunchrasten, efter jobbet, under kvällspromenaden. Men även i resten av landet behövs levande och välkomnande skogar där man kan hitta en egen plats där man får vara ensam och ladda batterierna. En plats där man kan klä av sig krav och förväntningar och stilla bada sin själ i skogsdoft.

Därför är naturen lugnande

I grund och botten är det enkelt. Människan mår bra i naturen eftersom hon hör hemma där. Vi har levt i natur i några hundratusen år som art, i några miljoner som släkte. Som biologiska varelser är vi anpassade för det. Stadsbor och inomhusvarelser blev vi däremot alldeles nyss.
Vad det exakt är som händer i oss när vi vistas i naturen beskrivs på olika sätt av olika skolor av forskare. Vissa framhåller att sinnesintrycken i naturen är mindre krävande än intrycken i trafiken, på jobbet och på köpcentret. När man vistas i naturliga omgivningar avlastar man därför hjärnans kognitiva funktioner (de som handlar om exempelvis minne, planering och koncentrationsförmåga).
Andra forskare betonar det som händer djupare ner i de omedvetna delarna av hjärnan. På samma sätt som det finns nedärvda larm-reflexer som slår till när det ligger en huggorm på stigen, finns det nedärvda faran-över-reflexer som gör att vi kopplar av när vi hamnar på platser i naturen som signalerar trygghet och kontroll: till exempel på en kulle med sjöutsikt i ett öppet landskap.