Något lägger sig tillrätta i själ och hjärta när man – gärna på egen hand och med avstängd mobiltelefon – omsluts av skogen. Där finns lugnet och kravlösheten; en känsla av att få vara i fred. Sinnesintrycken är milda och behagliga vid alla tider på året, men på vintern kan det råda en alldeles speciell stillhet bland snötyngda träd. Formerna förenklas och alla ljud dämpas. Man andas ut, slappnar av och mår gott. I en tid när många tycker att tillvaron snurrar lite väl fort finns det all anledning att ta sådana upplevelser och känslor på allvar.
Natur – en lugnande inverkan
Det finns många sorters natur som kan ha lugnande inverkan. Förmodligen är det så enkelt som att den natur man tycker om att vara i, den funkar. En vill helst vara i en båt på öppet hav, en annan vill vandra över vida fjällhedar, en tredje vill gräva i trädgården eller sitta på en bänk i stadsparken.
Skogen
Ändå har förmodligen skogen en särställning i vårt land. Det är inte svårt att förstå med tanke på hur vidsträckta skogarna är här jämfört med i de flesta andra länder, och hur viktiga de varit genom historien. Maten på bordet, timret i våra hus – allt har hämtats ur skogen. Allemansrätten och den relativa frånvaron av faror har dessutom gjort den tillgänglig för alla; en unik lyx som vi vant oss vid att ta för självklar.
Och så är det kanske något speciellt med att befinna sig just i skog. Man är omsluten. Man är på fjället och på havet – men man är i skogen. Den är en famn.
Samlade berättelser
Stilla stunder i skogen kan till och med kännas livräddande när tillvaron rasar omkring en och man inte orkar med någonting annat. Åsa och Mats Ottosson vet att det är så – inte bara av egen erfarenhet – för de har samlat på berättelser om naturens lugnande, stärkande och läkande effekter i över tio års tid. Några av dem har hamnat i deras böcker om natur och hälsa. I nyutkomna Lugn av naturen (Votum förlag) berättar till exempel snickaren Jonathan Layton:
”Under en period av livet drabbades jag av utmattningssyndrom. Jag hade små barn och samtidigt eget företag i Umeå som jag pendlade till. Det höll på att driva mig till vansinne. Men så träffade jag en fin läkare på vårdcentralen i Matfors. ’Nu får du ta och lugna ner dej,’ sa hon. ’Ta promenader i skogen varje dag, det kommer du att må bra av’. Och det gjorde jag. Det var bra att hon sa det där, för egentligen visste jag att jag mår bra i skogen, men just då hade jag kommit bort från det.”
Det är ren tur om man råkar hamna hos en sådan läkare. I Sverige är vetskapen om att naturen kan ge själen ro framförallt en privatsak. Många känner att det är så och en och annan går från tanke till praktik: när stressen tar struptag, när ungarna tjatar och när partnern är en dumskalle drar de till skogs en stund, plockar svamp, tar en skidtur, promenerar eller sitter på en stubbe och glor.
Men det är inget man pratar särskilt mycket om i offentligheten.
